När vi samlas i en grupp formas vi genast efter gruppens förutsättningar och dynamik. Och det är bra att öva upp sin sociala förmåga i flera olika typer av sammansättningar. Vi fungerar olika i olika grupper.
Varje större grupp med 15-20 deltagare får oftast ett par ”prima medlemmar” och ett par ”stökigare medlemmar”. Dessa behöver inte höra till samma kategori i andra sammansättningar. En pratglad föreningsmedlem kan vara en tystlåten elev i skolan. Därför är det bra att pröva sig runt. Vilken grupp passar mig eller mitt barn bäst.
Det är även märkbart om någon av de duktigare eller stökigare faller bort ur gruppen. Deras ”platser” tas genast över av andra barn. En grupp behöver olika karaktärer för att utvecklas, även om man som ledare ibland kan önska att barnen vore stöpta i samma form. Lugna och koncentrerade.
Ledarens roll har ändrats
Hur gruppen fungerar som helhet beror mycket på ledarens karaktär och kunskap, men lika mycket på hur motiverade barnen är av att delta. Ledarstilen har ändrats mycket under de senaste decennierna. Vi har gått från en rätt auktoritär stil till en öppen och sporrande stil, där varje individ skall ses.
En bra ledare kan hålla sig lugn och ha tålamod samtidigt som gruppen hålls igång. Under ett träningspass är det viktigt att kroppen aktiveras och ett bra hjälpmedel är musik. Till musik är det lättare att hålla igång utan paus – nonstop. Räkna gärna hur många gånger ditt barn hålls i rörelse mer än 10 sekunder – utan att stanna. Väggar och inramning av träningssal gör att barnet stannar upp. Att vänta i kö är också statiskt (även om det fyller en funktion att lära sig invänta sin tur). Till och med under lek stannar barnet upp och inväntar sin ”fasttagare”. Vi är lata om vi inte är motiverade, och vi saktar av utan peppning.
Barn behöver motiveras
Barnens motivation beror mycket på föräldrarnas inställning. Ta tid på er att planera in hobbyn, ät i god tid före, kom klädda i ändamålsenliga kläder, stressa inte iväg. Det är okej att komma för sent någon gång, men även lätt hänt att det blir en ovana. Ofta lider barnet av att komma in i träningen efter att andra redan börjat på.
Jag har funderat mycket på vad det är som gör en del grupper så pratglada, kanske till och med stökiga. Det blir svårare och svårare att få barnen att koncentrera sig och lyssna och ge andra inlärningsro. Samma fenomen syns i många skolklasser. En bidragande orsak tror jag att tryggheten är. En osäker och rädd elev pratar inte av sig. Vi har lärt barnen att ta för sig och en ledare ska inte längre vara sträng och bestämmande. Fritidssysslorna ska vara roliga och barnen skall få vara trygga. Utmaningen ligger i att vända denna trygghet, läs pratgladhet, till något positivt. Ett tips är att ”sekundplanera” timmen. En övning avslutas med inräkning till nästa. Inget utrymme för att hämta andan. Och i motsats till detta kan man låta gruppen prata av sig. Helst med ett förvalt tema och i små grupper så att alla verkligen får prata. Samtidigt kan man stretcha och töja.
Vi motiverar gärna barn att träna och delta i olika hobbyn i förskole- och lågstadieålder. Ibland, kanske alltför lätt, ger barnet upp och söker nya hobbyn om timmen känns tråkig. Som förälder borde man reda ut varför barnet egentligen vill sluta och komma överens om en alternativ hobby först. Det kan också löna sig att peppa barnet säsongen ut. Ibland testar barnet bara sina gränser, och mår egentligen bra av hobbyn. Att hålla ut som förälder kan båda gott.
Det är också en utmaning att som ledare motivera och utveckla barnens färdigheter utan att vara för sträng. Istället förväntas man hålla en god och coachande ton, som samtidigt inte leder till att barnen tar över ledarskapet. Ett barn är ingen ledare, och i längden blir det tråkigt om barnen får styra för mycket med egna idéer.
Föräldrarnas 3 K
Det finska gymnastikförbundet pratar gärna om föräldrarnas 3 K = Kuljeta, Kustanna och Kannusta, det vill säga att transportera, bekosta och motivera träningen. Till transport hör inte enbart färden till och från, utan även planeringen av den, så att man inte stressar in till träningen med andan i halsen och middagen i matstrupen. En del hobbyn är dyra och som förälder vill man få valuta för pengarna.Timmen skall vara väl planerad och väl genomförd. Slutligen är det viktigt att man som förälder motiverar barnet till en hobby. Det är inte roligt jämnt, men det kan bli roligare om man reder ut var skon klämmer. Det är inte alltid fel på ledaren, kompisarna eller föreningen. Mycket går att åtgärda.
Grundregeln är en bra kommunikation mellan ledare, barn och förälder. Ledaren bör vara tydlig med sina förväntningar, likaså bör föräldern vara det tillbaka. Ingendera är tankeläsare och att tyst gå omkring och störa sig på ledaren eller föräldern leder ingen vart. Och är inte till fördel för barnet. Tala om vad som är viktigt och hitta gemensamma lösningar.
Inom JKG har vi en aktiv problemlösningsmall och en barntutor som besöker grupperna vid behov. Ta gärna kontakt om du undrar över något.
Mia Högkvist
Ledare och förälder
Foto: Anki Molander / Inwhite Design